Äntligen

...eller visst, det finns ju inte så mkt "äntligen" med tiden vi lever med men i ljuset av en mörk och blöt månad var det en känsla av just ÄNTLIGEN som infann sig när temperaturen höll sig under 0-an i några dygn och solen tittade fram över den frusna ytan på en av Svartsjöarna. Även om vi smakat på en del naturliv förr så är det mkt som känns nytt för oss i Jämtland. Att hoppa i bilen i 20min och sen skära ut på den (förhoppningsvis) hårda ytan är en grym känsla. Ok, det var en del bråk i bilen. Och lite tjafs med sexåringen innan vi kom fram men inget som inte löser sig med *gissa djur*. På några veckor har Sam gått ifrån att aldrig någonsin vilja ha skridskor på sig till att åka hjälpligt själv. Fredag em är nu bokad på bandyplanen vid Jämtarena för "hockeymatch" - inte direkt en talangjakt men skoj att hänga ihop. Nästan allt har införskaffats på grymt välsorterade Röda Korset (skridskor, klubbor, puck mm) eller Blocket men när Sams skridskor föll samman blev det utflykt till Intersport som visar sig ha Sveriges lätt trevligaste personal! Vi har också börjar åka lite längd men det är svårt, och som skåning är det än så länge roligare att springa i snön. Men va fan, e vi här så ska vi lära oss även om Jämtlands vinterutbud kräver en jä..la massa utrustning. Vi förstår varför en del garage här är större än själva husen😂. I vilket fall, vintern är på ON och vi, laggen är slipade och vi är taggade till tusen. Ha det fint och ta hand om varandra. 

Los Svunoz

Cold doesn't mean you have to stay inside...

Great day at UDDEN checking out the local boulder problems. We didn't climb much but got motivated to drag our asses out of the gym and back out to the real climbing world. Sam tagged along and played in the snow. Cecilia tried out some of the gems but most top outs were ice or snow-covered!

 

Oktember

Oktober. Östersund känns som Götet i November men det är bara att bita i och ge sig ut ändå. Regn, blåst och kvälls-koma. Ja, vardagen närmar sig men det känns som om vi alla landat relativt mjukt i denna mellansvenska idyll. Jag har börjat jobba och det är roligt med allt det nya även om man kan känna sig lite rabarberpaj i skallen ibland. Cissi jobbar, barnen kör sina race i skolan och med aktiviteter. På fritiden  försöker vi springa/vandra på lite olika fjäll och testa oss runt på restauranger, fik och annat skoj.

Allt blir verkligen enklare i en mindre stad. Ingenting är mer än 10min bort. Förutom matcherna med fotbollen då som kan spelas några timmar bort enkel väg 😂. Fast allt är nära är det samma gamla vanliga planering för att få ihop familj, jobb och egentid. Allt går inte helt enligt planerna varken på jobb eller utanför jobb och precis som i Götet behöver man jobba lite för att få till det. Men det är sjukt skönt för alla att jag är klar med pendling varannan vecka. Vi hade aldrig pallat det i längden, som familj alltså. Går rätt snabbt att bli en parantes i sina barns liv. 

Mamma var uppe en sväng och kollade in vårt nya hem. Det va lite risigt väder men vi hann med lite fjäll, lokal mat och annat. Och barnen fick hänga med mormor.

Hann också med en sväng ner till Sämstad för att hålla Vildmarkskurs med grabbarna Grus på Röe gård. Superkul. Passade samtidigt på att få klättersmisk av Bohusläns finest och toppa den sneda björken på landet. Upptäckte då åter hur mkt jag älskar att vara i Bohuslän. Att vakna där och bara vara ute är oslagbart. Lukten, ljuden, kaffet... 

Nu väntar vi bara på isen och snön här uppe. Skidorna skall slipas och skridskorna köpas. A muerte!

Bilder: fjällen, mamma, vattentorn och skidskyttestadion, Sam softar, Cissi på tur, mer fjäll, klättring på tomten, björkchopping

Några veckor har gått och vi börjar hitta rutiner, skolan och fritidsintressen hjälper såklart till eftersom de styr i princip hela veckan. Elliot och Alba trivs i skolan och sen tränar de fotboll respektive konståkning 5 dagar i veckan, Alba har flera pass om dagen ibland. För Sam var det tuffare. Skolan hade den sämsta inskolning som vi upplevt någonsin och Sam gick från att känna sig sedd och vara e viktig del av gruppen till en anonym göteborgare bland jämtar. Under veckan som gått har detta blivit bättre och Sam börjar hitta sin roll i klassen och på fritids. Han är dock helt slut när han kommer hem men det är väl naturligt när man hamnar i en ny miljö och inte känner någon. Bättre var det däremot på fotbollsträningen som satte igång i torsdags. Sjukt taggad. Han ser upp till sin bror som fick grönt kort av motståndarlaget sin första match som lagets bäste kämpe och för sportsligt uppförande. Den gestikulerande pappan på sidlinjen fick inget pris😅. 

Det är intressant att hamna på ett nytt ställe och gå omkring och observera och försöka tolka sin nya tillvaro utifrån tidigare erfarenheter. En första observation är att det finns rätt många utstötta inne i city. Vi har lärt oss att Östersunds närhet till norska gränsen gör att det finns en del droger och annat fuffens i omlopp. Kanske är det också frukten av ngt annat som vi inte känner till ännu. Närheten till Norge märks även på annat sätt och det finns en slags lokalpatriotism som liknar den i grannlandet. Som om man inte vill vara helt svensk. Ska bli intressant att se mer av detta. Sapmi däremot har vi inte känt så mycket av ännu. Även detta är något vi ser fram emot att lära oss mer om, nästan bisarrt hur vi ignorerat denna del av vår historia så länge. I övrigt har vi redan träffat många trevliga och tillmötesgående människor och i veckan upptäckte Cissi och jag att vi har varsin bekant(vän) i stan, våra första vänner...

Men så fort vi är lediga drar vi ut. Fjällen är det vi är här för och de fina dagarna måste vårdas. Öppna tomma vidder med en renhjord här och där är svårslaget. Sammanfattningsvis, löpningen är magisk, klättringen är ok och citylivet bra. Jobbet?? Nu bär det av till Götet för sista veckorna på SU innan jag börjar nervblokadmania här op. Ha de!

Stortorget, Gågatan, Oviksfjällen, Skotvätt i fjällmyr, Dromskåran, En Jämtlands-IPA

Hösten nalkas

Sommaren är officiellt slut när skolan början. I vårt fall är det även början på något nytt då alla barnen börjar i ny klass på ny skola. Även om jag ibland tror mig vara rätt chill så är mardrömmen att ens barn hamnar i en situation där skolan förknippas med olust. Det ska såklart finnas utrymme för viss osäkerhet för att kunna växa men inte rädsla eller sorg. Jag upplever dock att det var sämre när och där jag växte upp, en hårdare miljö med mindre skyddsnät för de utsatta. Men det kanske inte stämmer med andras upplevelse? Våra två äldre barn börjar i engelsk skola, det är mr/miss till lärarna, uppställning innan lektion, och inga telefoner dagtid. Lite annorlunda hierarki på skolan än vad vi är vana vid från Götet men en ny erfarenhet. Och mycket språk, vilket är kul. Mitt i allt detta vill solen annorlunda och även här i norr dröjer sig värmen kvar med tid för lättklädda äventyr. Det är även förbjudet fin löpning i fjällen.