Oktember

Oktober. Östersund känns som Götet i November men det är bara att bita i och ge sig ut ändå. Regn, blåst och kvälls-koma. Ja, vardagen närmar sig men det känns som om vi alla landat relativt mjukt i denna mellansvenska idyll. Jag har börjat jobba och det är roligt med allt det nya även om man kan känna sig lite rabarberpaj i skallen ibland. Cissi jobbar, barnen kör sina race i skolan och med aktiviteter. På fritiden  försöker vi springa/vandra på lite olika fjäll och testa oss runt på restauranger, fik och annat skoj.

Allt blir verkligen enklare i en mindre stad. Ingenting är mer än 10min bort. Förutom matcherna med fotbollen då som kan spelas några timmar bort enkel väg 😂. Fast allt är nära är det samma gamla vanliga planering för att få ihop familj, jobb och egentid. Allt går inte helt enligt planerna varken på jobb eller utanför jobb och precis som i Götet behöver man jobba lite för att få till det. Men det är sjukt skönt för alla att jag är klar med pendling varannan vecka. Vi hade aldrig pallat det i längden, som familj alltså. Går rätt snabbt att bli en parantes i sina barns liv. 

Mamma var uppe en sväng och kollade in vårt nya hem. Det va lite risigt väder men vi hann med lite fjäll, lokal mat och annat. Och barnen fick hänga med mormor.

Hann också med en sväng ner till Sämstad för att hålla Vildmarkskurs med grabbarna Grus på Röe gård. Superkul. Passade samtidigt på att få klättersmisk av Bohusläns finest och toppa den sneda björken på landet. Upptäckte då åter hur mkt jag älskar att vara i Bohuslän. Att vakna där och bara vara ute är oslagbart. Lukten, ljuden, kaffet... 

Nu väntar vi bara på isen och snön här uppe. Skidorna skall slipas och skridskorna köpas. A muerte!

Bilder: fjällen, mamma, vattentorn och skidskyttestadion, Sam softar, Cissi på tur, mer fjäll, klättring på tomten, björkchopping