fredag 10 december 2010

Ordning och reda - ingen onsight på fredag

Har tänkt på det flera gånger att nästan allt vi gör i livet tränar oss i självkontroll. Organisation är ledordet och alla vet ju att allt blir lite lättare när det är ordning och reda. Vi svenskar är ju med tyskarna väldigt bra på det där med "ordnung" och vi brukar ju i hemlighet prisa vårt kollektiva organisationssinne. Men så plötsligt hänger man på en jug i ett överhäng och det enda man ser ovanför sig är ett par diffusa kritmärken och en bult ca 3m upp. Febrilt söker man efter lösningen, för det är ju det man gör i alla andra situationer. "Om jag tar det greppet, och sen flaggar med foten och sen...". Ofta hänger man helt enkelt för länge och försöker tänka ut den optimala lösningen på ett problem som man egentligen inte sett utan endast anat. Själv brukar jag också försöka estimera hur stora mina chanser är, och om de verkar låga och jag e trött så ger jag ibland upp, katastroftänk med andra ord. Jag försöker till och med beräkna hur jag kan undvika ett för obehagligt och långt fall. Det är i de ögonblicken som jag 9 ggr av 10 bränner onsighten. Inte när man klättrar strax under sin nivå, då har man som oftast lite marginal, men alltid annars. Visst måste man göra ett försök att "läsa rätt" men man också chansa. Att läsa rätt övar man istället på redpoint försöken eller lättare onsighter där man efter många år börjar se "lösningar" instinktivt. Det svåra kommer ofta efter chansningen, om den var framgångsrik. Då ska man ner i varv, hänga i raka armar på de bra greppen och, ja just det, försöka kontrollera sin puls och greppteknik. Den här växlingen mellan kontroll och ovisshet är för mig den svåraste mentala barriären till att bli en bra onsightklättrare. Är det någon som känner igen sig!

lördag 27 november 2010

Puh!

Earlier this avo I was warming down on an easy 21 in the Bluies. Last move to one of the good holds under the anchor I feel something soft under my fingers and I quickly withdraw my fingers. What the f...! I'm a bit stressed but I can't let go since the last bolt is 2-3 m down. So I get myself together, grab another hold and clip the anchor. Looking to the left I see a 4-5 cm spider hiding in the crevice I just tried to grab. It has its behind turned towards me and it is completely still. I put my hand up and in a split second the spider turns, litterally jumps out of the hole towards me and basejumps to the ground. Fock! This incident didn't help me with my fear of spiders. Luckily I think it was a "Huntsman", which should be harmless. But I will be a bit more careful next time when I'm jugging my way up the Bluie rockface...

onsdag 17 november 2010

Oz nästa!

Senaste roadtrip i Australien var med "the renegade" af Petersen innan han medicinerades. Frågan är om vi inte hade mer gemensamt då:) Nu blir det mest jubb men förhoppningsvis några OS dagar i Blue Mountains däremellan. Ska försöka återkalla anden från de tidigare tripparna, den förste vilken begav sig till Mt Arapiles år 2001. Dvs, jag klättrar för att det är kul!
Det är inte slump att vi trivs ihop!

Jonny Butter på MT Arapiles kamping 2001

söndag 7 november 2010

Vad menas med assis egentligen?

Herr Glas och T-Rex följde med på Urban climbing bland Sävedalens medelklass och jag fick borstat ett nytt enklare problem, Taktisk 6A+, och vi gjorde också en ss till Frikkin Löv, ca 7A. T-Rex (Schtump) hade även med sig stålborste... Frikkin Löv assis blev en riktig baddare med några känsliga flytt in i stårstarten. Projektet bredvid fortsätter att gäcka mig och jag tror inte det är så enkelt som jag först antog. Med lite tur kan någon av de starke åka ut o sända av skiten men det lär ju inte hända om den inte har en grad och är helt färdigborstad:) Det är en riktigt snygg linje i alla fall (se del av vänstra areten på bilden).
Seeliger på Frikkin Löv assis

onsdag 3 november 2010

Tres amigos

Förra veckan bestämde sig Knatte, Fnatte och Tjatte för att spendera en del av sin dyrbara tid på det softa ticket Fair Dinkum (7B?) i Vallhamra. Frustration var ledordet och det var uppenbarligen fel på FAs borstning, temperaturen och för mycket fukt i luften. Och när dubbelpadda, dabb och ofullständig ut-toppning blev till tick började man tänka så smått på Malmömanifestet. Visst ser dem slitna ut men frågan är om dem kvalificerar för 60+. Men jag köper det, lite skit får man ta om man vill ha kompisar:)
Magnus Palmestål (Körven) längtar till moonbrädan...

fredag 15 oktober 2010

With Walker in Sävedalen

Tvingade ut en pappaledig Walker till Sävedalen för lite nyturande. Precis i anslutning till Kvarnstensvägen ligger ett par solida väggar öppna för den sugne. Här ser vi Walker på Bakerboy (6a?). Idag var inte Hammie's dag!

onsdag 13 oktober 2010

Nygamla bullar

Som 2-barnsfar blir desperationen ibland till en fördel när man tvingas ut i närområdet för att reka boulders. Igår gick vi (pappaledige Olle och jag) med barnvagnarna till Blacktjärn och drog av några nya(gamla?) problem längs med 18km spåret. Alla kanske inte är klassiker men väl värda ett besök speciellt för de mindre starka. Räknar med ett 40-tal nya(återfunna) problem i hela området innan nästa sommar. Har någon varit på stenarna som står på varsin sida stigen ca 400m innan Blacktjärn längs med 18km spåret (när man kommer från Delsjöarna), några grepp ser borstade ut? Det blir inte bara lätta grejer, ett par 7A+ - 7C ligger i pipelinen...
In between (6A)

söndag 26 september 2010

Projekt

Coolt jävla problem i skogarna runt vallhamra. Ska försöka locka ut någon stärkis att sända... Har borstat upp en tre-fyra problem här nu och jag har tjugo till som ser ok ut: mkt lätt dock!

fredag 24 september 2010

Ryanair till Mont Töllsjö

Onsdag: schemat var upplagt (barnpassning) och Spanienrutten programmerad i GPSen: Montserrat, Margalef och Montgrony. Men väl på Säve och inne i planet fick vi en härlig stund (ca 2,5h) med våra böcker medan vi väntade på att strejkande fransmän ville fortsätta att jobba till 62 för att betala adelns skattesänkningar. De ville dem inte! Kl 24.15 satt vi i bilen igen på väg hem till Rörmossegatan. Då bestämde vi oss: vi ÄR i Spanien! Upp med tuppen och endast castellano (spanska) till morgon kaffet. Cornudella de Gotemburgo lämnades strax efter och strax innan St Llorenc de Alingsås vek vi av mot Mont Töllsjö. Parkerar vid klippan precis som i Margalef och nämen, våt granit ser nästan ut som tufor: vi sänder!