If you live you learn

Ahh, isn’t it great to produce something and then have people jumping up and down on it as if it was all crap. Yes, I’m referring to the 8a yearbook 2007. I don’t mean to say that it’s bad to criticize but sometimes I think that the focus should lie elsewhere. It would be nice if critique generally started with: “This is good work man! Props! Perhaps next year you can try this and that to improve the format? What do you think?” Already this year we have gotten people say the book is ugly and that we should go into hiding. I address some of the critique below:

The colour is awful
The colour was chosen to sync the back cover (the Petzl ad) so that when you open up the whole book cover to cover they match. We did not aim to copy the French or Spanish army pamphlets and we are sorry that people see it this way. I thought the big 8a symbol on the front and the naked women on the back would blur the army look, or perhaps this is a trick used by many armies to lure young people into battle?

The translations are really bad
I don’t think they are. I know Cedric and Ignacio worked their ass of trying to translate the very difficult English climbing lingo into decent French and Spanish. And I got to say that being able to offer the yearbook in three languages already in the second year is fucking awesome. Most magazines that have been around forever have never done this!

The English is badly edited:
Well, this is my responsibility. I can only say that the way English is spoken and written differs and some of the comments on this subject are just wrong. The language is generally of high quality throughout the book. There will always be some mistakes but the spelling is controlled, and so is the grammar. In some of the articles however we have only checked the spelling since there is a climbing jargon that isn’t always in tune with grammatical rules.

There are too many 8a statements
This is the 8a yearbook... what do you expect? There is a fair amount of other info as well.

Well, I know more badgering will follow but that’s OK. If you don’t try things in life you don’t learn anything either. And I am eager to learn, and ready to consider the opinions of everyone. But I want this to happen in an aura of positive sentiment where the aim is to make something better instead of complaining on something that already is. This is how we bring ourselves forward as opposed to just standing still and stomping the same ol’ ground. Therefore, please continue to write to us with both positive and negative feedback and hopefully we have the energy to bring you a new and better yearbook next year. Cheers

Premiär i stugan

Första dagarna ute på Tjörn i stugan... helt grymt! Familjen åkte upp med Lill-Bob och Jonny i spetsen medan frugan drog pengalasset på sjukhuset. Väl uppe tog vi en sväng om Tjörnbron där vi hittade Jens och Karin läsandes på airpaden. Eftersom det ensamma repet på Björnligan var ledigt så fick Trossen en stund i gungan med gossekudden. Sen hämtade vi Stor-Bob och spenderade kvällen springandes omkring på gräset och eldandes. Alba var lyrisk över hästarna och allt nytt, och latinoblodet gjorde sig tydligt när hon dribblade omkring med bollen. Kvällen därpå tog jag en sväng om Viks kile som visade sig vara helt fantasktiskt nu innan löven på träden kommit. Det var varmt och ljust inne i dungen och dammen var perfekt. Tjocke Micke och Josefin mötte upp för sitt tredje klätterpass sen Januari. Inga grepp gick av idag men både Josefin och dansken drog av ett par fotsteg vid dammen. Dags för en diet kanske. I vilket fall så e det grymt att solen är tillbaka. Vi ser fram emot grymma dagar på landet under våren och sommaren.

The return of Lill-Bob

Efter en fantastisk period vädermässigt har familjen Svensson/Munoz äntligen frisknat till. Endast undertecknad har kvar en del symptom av dödsviruset som slog till från Engelska kusten i förra veckan. Alltså 1-1 i kampen om värsta smittan med syskonfamiljen från GB. Detta gjorde naturligtvis att man inte borde åkt ut och sänt, men det gjorde vi ändå... därav det långvariga sjukdomsscenariot (sammansatta ord är Svenska språkets stolthet!). I helgen pluttade Cissi ut sin andra 7a och jag var mm från mitt antiklimax projekt i överhänget, Epikuré. Annars var den bästa grejen att lill-bob själv vaknade till liv och började äta dubbelt, speciellt av glass. Tillbaka i matchvikt (eller lite under) ville hon direkt demonstrera att hon inte legat tanklös i sin feberfrossa. På 10 min radade hon upp 16 nya konster som bland annat inkluderade klassiskerna "piruett ner från bord", "in i brygga direkt från barnstol", "bananmos på golvet" och "bajs utanför blöjan". Vi kunde bara applådera och konstatera att vårt barn e bäst...

Nära sjukan

Tog chansen i kvällsregnet och drog ut och kvällssände i Kåhög med af Petersen. Nästan torra linjer och analkande sol bjöd på en riktigt skön afton. Så hände det mest osannolika; bananen(jag) klättrar upp ganska högt över en bult på en 7a+ onsight och inser att jag inte kommer att kunna klippa. Med pumpen nere i stjärtmuskeln släpper jag taget och suckar högt. Men då klingar det till och den övre karbinen av Petzl slingan brister. Fem meter längre ned med huvudet ca tre decimeter från backen kände man sig minst sagt omtumlad. Vi konstaterar att det otroliga har hänt och vi menar inte en TRISS vinst. Jag har aldrig tidigare hört talas om att en osliten karbin brister, alltså går rakt av. Karbinerna var i stort sett nya. Hmm, tänker jag och tittar upp. 2nd go, jag sänder!

"Pappaledig"

Trossen har varit sjuk i några dagar och snittar ca fem timmar per natt i fem minuters intervall. I måndags fick Cissi lov att skolka(hemma med sjukt barn) från jobbet för att en annan skulle kunna åka in på sitt jobb och vila sig genom att programera MATLAB. Det var helt fantastiskt på jobbet och på kvällen kände jag mig utvilad och till och med lite glad. Men skam den som hoppas, två dagar senare är både Trossen och stor-Bob sjuka och man gör inga laps i Delsjön precis. Men what the fuck, det var ingen som sa att det skulle vara soft att vara pappaledig. Mangan, är du redo?

Wajt Lajs

Vädret log mot en och trots att Lill-bob var sjuk så skulle hon ju sova så det var bara att tajma in läggdags med sändarinstinkten. Eftersom Palmefjong, aka climate change, var i Kungsten så föll det sig naturligt att dra österut för att undivika stormvindar och hagel. Mycket riktigt var det Sol explosivo i Jonsered och man kände sig nästan lite som en solstålle där man stog och rekryterade fingrarna i T-tröja. Sen var det ju bara att ta i! Även om nergraderare nr 1 mr Gross tyckte Vita lögner var soft så tycker jag personligen att den e barsk. Men inom 10 minuter var skicket ett faktum och man tvingades undersöka andra delar av Jonsered eftersom trossen fortfarande sov. Då lyckades jag hitta ett nytt litet område med potential för några riktiga klassiker samt en potentiell framtida sportklätterklippa. Nu e det bara att ta med stålborsten och fira sig ner nästa gång man är i området. Skam den som bara repeterar och inte utvecklar!

Sockerbiten

Drog ut till Gärdsås idag av alla ställen. Fick inbjudan av John & Camilla med familj som sa att nu skulle det topprepas i solen. Med tunna fingrar(läs hål) drog jag med paddan för att kolla in Sockerbiten(6C) som jag hört mycket gott om. Med paddan på ryggen, ryggan på vänsterarmen och Albatrossen i vagnen svettades jag mig fram till Bergsjöns gränstrakter. Det var det värt, Sockerbiten var riktigt fräck och det skakades rejält när jag gjorde sista movet utan spot och paddan på fel ställe. Det coolaste problemet var dock 5+ areten till höger om ovansagda, helt grym! Sen la jag ner topprepsdrömmarna och spenderade resten av dagen i solen med Albatrossen "rännandes i hasorna". Idag fick hon lära sig att sortera kottar som enligt Majken(Johns dotter) heter tuttar. Annars var det mest lajfstajl och gött mos. Förresten, NU e våren här!

Kicki Pippi och Titti på sändarstråk

Nu har det hänt! Bananen var inte ensam när han tvingades ut med Albatrossen till Rabiesväggen för att Pippi var på sändarhumör. Därute stog Pecka och höll tyglarna för Kicki när hon brände av den ene efter andra leden. Endast Tittis man hade klarat sig undan men till och med Microts ego ligger i gungning. Och nu när Titti vet hur bra hon är och att hon e stark nog för Rabies så blir det många lediga "gemensamma" dagar som kommer att spenderas i Fjällbo. Jag vet det, Pecka vet det och Micro anar det! Lillasyster Kicki leder väg medan småsyrrorna följer i spåren. Och dem är tusen gånger bättre än sina män på att klättra för att inte nämna falla; Jutt faller aldrig (hon e för stark), Cissi vet inte ens om när hon har fallit och i Siurana pratar man om Loco-Liivi i minst 100 år till. Så är det, 2008 blir Kajsas systerdöttrars år och det är bara för T-Rex, dubbelmackan, advo & co att ställa in sig i belay-bitch ledet. Vi är redan där!