Några veckor har gått och vi börjar hitta rutiner, skolan och fritidsintressen hjälper såklart till eftersom de styr i princip hela veckan. Elliot och Alba trivs i skolan och sen tränar de fotboll respektive konståkning 5 dagar i veckan, Alba har flera pass om dagen ibland. För Sam var det tuffare. Skolan hade den sämsta inskolning som vi upplevt någonsin och Sam gick från att känna sig sedd och vara e viktig del av gruppen till en anonym göteborgare bland jämtar. Under veckan som gått har detta blivit bättre och Sam börjar hitta sin roll i klassen och på fritids. Han är dock helt slut när han kommer hem men det är väl naturligt när man hamnar i en ny miljö och inte känner någon. Bättre var det däremot på fotbollsträningen som satte igång i torsdags. Sjukt taggad. Han ser upp till sin bror som fick grönt kort av motståndarlaget sin första match som lagets bäste kämpe och för sportsligt uppförande. Den gestikulerande pappan på sidlinjen fick inget pris😅. 

Det är intressant att hamna på ett nytt ställe och gå omkring och observera och försöka tolka sin nya tillvaro utifrån tidigare erfarenheter. En första observation är att det finns rätt många utstötta inne i city. Vi har lärt oss att Östersunds närhet till norska gränsen gör att det finns en del droger och annat fuffens i omlopp. Kanske är det också frukten av ngt annat som vi inte känner till ännu. Närheten till Norge märks även på annat sätt och det finns en slags lokalpatriotism som liknar den i grannlandet. Som om man inte vill vara helt svensk. Ska bli intressant att se mer av detta. Sapmi däremot har vi inte känt så mycket av ännu. Även detta är något vi ser fram emot att lära oss mer om, nästan bisarrt hur vi ignorerat denna del av vår historia så länge. I övrigt har vi redan träffat många trevliga och tillmötesgående människor och i veckan upptäckte Cissi och jag att vi har varsin bekant(vän) i stan, våra första vänner...

Men så fort vi är lediga drar vi ut. Fjällen är det vi är här för och de fina dagarna måste vårdas. Öppna tomma vidder med en renhjord här och där är svårslaget. Sammanfattningsvis, löpningen är magisk, klättringen är ok och citylivet bra. Jobbet?? Nu bär det av till Götet för sista veckorna på SU innan jag börjar nervblokadmania här op. Ha de!

Stortorget, Gågatan, Oviksfjällen, Skotvätt i fjällmyr, Dromskåran, En Jämtlands-IPA

Hösten nalkas

Sommaren är officiellt slut när skolan början. I vårt fall är det även början på något nytt då alla barnen börjar i ny klass på ny skola. Även om jag ibland tror mig vara rätt chill så är mardrömmen att ens barn hamnar i en situation där skolan förknippas med olust. Det ska såklart finnas utrymme för viss osäkerhet för att kunna växa men inte rädsla eller sorg. Jag upplever dock att det var sämre när och där jag växte upp, en hårdare miljö med mindre skyddsnät för de utsatta. Men det kanske inte stämmer med andras upplevelse? Våra två äldre barn börjar i engelsk skola, det är mr/miss till lärarna, uppställning innan lektion, och inga telefoner dagtid. Lite annorlunda hierarki på skolan än vad vi är vana vid från Götet men en ny erfarenhet. Och mycket språk, vilket är kul. Mitt i allt detta vill solen annorlunda och även här i norr dröjer sig värmen kvar med tid för lättklädda äventyr. Det är även förbjudet fin löpning i fjällen.

Lill-bobs i fjällen

Varför flyttar Vi? Kanske söker vi oss till något, eller bort från något annat? Eller både och? Vi trivs egentligen väldigt bra på bästkusten, vad ska vi i Östersund och göra? Vi bor bra, trivs med våra liv och barnen har det finfint. Ändå är det något som skaver. Vi vill se mer, upptäcka nya saker - om naturen, människor och oss själva. Jag tror vi känner att vi måste vi bryta upp en stund för att förstå var vi är, vad vi önskar och vad som är viktigt. Eller så vill vi bara åka skidor, springa i bergen och jobba mindre 😜

Bilder: Lgh i city, tvättstuga, fjällen