Jul på Lyckorna

Alba avslöjade vår supertomte på två röda och granen blev julens stora höjdpunkt. Mysnivån låg på max och alla njöt av god mat och härligt umgänge. Nu är julefriden över och allt är klart inför resan till Up Over. Som en god vän brukar säga efter att han tagit av sig tröjan: Jag Sänder!

Sweet summer days

Roadtrip, part 1

Ingen roadtrip är en roadtrip utan två riktiga geakar som gör allt för att dissa varandra. Alla försök till bonding yxas ner med en dräpande kommentar. Sen att det är lite lättare för vissa att hitta "fel" det gör ju inte saken mer jämlik. Men det finns vissa regler; om konflikten börjar eskalera skriker man ROADTRIP!! och då avbryts all kommunikation tills det att ett nytt ämne kan avhandlas. Om nån känner sig ledsen för att dem tex glömt sina klätterskor för 7:e gången, då skriker den personen SUPPORT!! och då är det inte tillåtet med dissning. Annars e det fullt pådrag som gäller för att den där riktigt goa otrevliga känslan skall infinna sig efter ca 300 mil på vägarna. O yeah, it's a roadtrip!

Jonny Cook

Jarvis Bay, 1770, och James Cook kollar in den "nya" kontinenten. 238 år senare står Jonny Banan med en latte och rekar samma kustlinje. Skillnaden? Jonny banan är starkare, snyggare och luktar bättre. Och detta fyra timmar i bil till trots. Lågadeln och stordraken e på Thompson Point(enligt rykten det bästa sportklätterstället i hela Australien) och sänder medan Rats, Jomps, och Bananisch fixar biffen. Och bara så att ni vet, Nowra heter inte N.o.v.r.a utan Naåuurää. Det gäller att tungan ligger rätt i mun. Cheers...

Nibörjar, exponering, och rugby...

Ratta, eller mr Love som han numera kallas, bryter ner en långsamt, Jonas sänder och Jens och jag bråkar... precis som hemma alltså. Mr Brave af Petersen är som vanligt kungen.

Alba provar mössor och skor när vi försöker organisera flytten till Australien. Fom söndag hyrs lägenheten ut och det planeras fritt inför Australien, Chile och Thailand. Badbyxor i den ena väskan och klättergrejer i den andra. Det är ingen nybörjargrej att flytta utomlands ett år, speciellt inte när el segundo e på väg. I juni får Cissi ett syskon och han/hon kommer att bli utlänning först och svensk sen. Frågan vi ställer oss är hur han/hon kommer att behandlas på arbetsförmedlingen 2030? Eller på dagis för den delen... Bruce Munoz öppnar ju inte dörrar precis! Vi hoppas på ett ett öppet svenskt samhälle 2010 och fortsätter att rösta rött. peace

Skadad på så många sätt

Ni vet när man är sådär halvskadad men man tror att man fortfarande är stärk? Ni vet när man är sådär halvtaggad men man tror att man fortfarande vill klättra? Nä, jag känner inte heller igen det för jag är en idiot. Med en brusten pulley, två värkande fingrar och en energinivå på ungefär -5 kastar man sig in i bilen för en två-dagare i Kjuge. Bara detta kvalar nog in som misstänkt tvångsbeteende och kraftig förnekelse. Väl i Kjuge som var fuktigt och gött känns det ändå bra. Långsamt värmer man upp för man vet ju att man ligger på minus, eller? Efter 10 6a känns det som om man kan gå på, ja just det, schmisk! Inte ens lönt att nämna men hade paddan haft ett ansikte så hade den fått bajs på näsan! Cissi däremot, som den lifestyle klättrare hon är, sänder av alla goa boulders som ett år tidigare kändes helt omöjliga. Jag konstaterar att jag är en patetisk och omogen pojke med noll tålamod. Dag 2 känner jag mig oförskämt stärk(igen) men värmer åter igen upp långsamt. Tänker sedan repetera en gammal klassiker (se bild) innan skinkorna ska få sitt. Jaha, två healhooks upp hör jag, schreeeek, inifrån baksidan av låret och ramlar skrikande ner på paddan. Muskelbristning, söndriga fingrar, sömnbrist och antiklimax... plötsligt går det upp för mig..... jag behöver nog vila.

Cissi nattsänder efter att ha fixat håret!

Strax innan schreek (tror fortfarande att jag är stärk här)

Nu ska kalsongerna tvättas!

Poa ber till Gud om styrka... men schmisk. Vi skyller på sticket men vi vet...

Sue Ellen

Badringsball

Det är tropiskt klimat ute på Tjörn och Jack är trött efter jakten på dinosauriesnoppar. Pappa Joe och Big Bob leker på Vindön och Lill-Bob längtar efter havet. I värmen leker barnen med badringen medan de drömmer om det svalkande havet. Det är sjukt grymt med sommarstuga!

Bob Hopp

Stryn 2

Stryn 1

1. 1:a natten i Hytte
2. Bageriet i Lom(världens bästa?)
3. Med Alba på sightseeing.
4. Alba däckar efter en lång dag!!!

Att fylla 32 är tydligen inte så stort...

Ridm n' beat

Lill-bob heter inte lill-bob för inte. Varje lördag, midsommardag eller ej, blir det baktaktträning på bongon. Sen körar vi Marley ridms på söndagen, gärna med lite baktakt i bakgrunden. Lite rysk inlärning har ingen lidit av, eller. Undra när man kan sätta igång och rekrytera krimpen?

Family friday

Härlanda Tjärn med Abuelo

Alba har inga problem med värmen. Så fort hon ser vatten så tappar hon det fullständigt och vill bara bada. Försiktigt vänjer hon sig vid det kalla vattnet men sen får man släpa upp henne. Ett par kallsupar blir det så klart eftersom hon helst vill gå/simma själv. Abuelo offrar sig gärna och kör ett par 30-minuters pass i veckan ute i Härlanda Tjärn. Oersättligt!

Vägen till framgång(8a)

Hur gör man för att bli en bättre klättrare. Här är ett tips till snabb framgåmg: Gå upp mitt i natten, ca kl 2, och gör något meningsfullt som tex att värma välling eller byta blöja. Gå och lägg dig max en halvtimme senare för att spara energi. Vakna sedan med tuppen(6-7) och stärk magmusklerna med fyra äggmackor och en kopp kaffe. Alternera gärna tuggandet med att mata någon av de andra vid matbordet(om möjligt). Fyll på vattenreserverna. Bege dig ut i verkligheten gärna i samband med någon slags aktivitet såsom att gunga, gräva i sanden eller bada i baljan. Håll en jämn takt i ca 2-3 timmar. Klockan skall nu vara ca 10.30. Avbryt aktiviteterna, packa cykeln och åk ner för att ta ett iskallt bad, helst i en sjö eller i havet. Stå gärna blöt i vinden i ca 30 min för att härda huden inför din kommande utmaning. Återvänd till hemmets/stugans lugna vrå för en 5-minuters mastodontlunch där du alternerar matsmältningen med någon slags konstruktiv aktivitet, tex som att måla om huset. Bajsa (om praktiskt möjligt). Lägg alla andra aktiviteter åt sidan, sätt dig i bilen och följ vägen som kartan visar. Packa ur bilen och bege dig mot klippan. Lägg ner väskorna och töm det sista du har i magen, helst mer än 1 m från stigen. Värm upp på godtycklig led, helst en led som ger en "go" känsla. Drick vatten. Sätt upp slingorna på ditt projekt och rekrytera moven. Skicka upp din partner på att annat soft projekt för att få lite "go" sändarkänsla. Knyt in dig och sänd 1st go för dagen! Notera poängen i bakhuvudet, nicka åt dina fellow climbers och åk hem. Måla klart huset, städa stugan/hemmet och sätt dig i en två timmars bilkö. Väl hemma igen packa upp, tvätta dina/andras kläder och drick ett glas vin. Ovan har du alltså ett garanti-recept för en soft 8a. Nästa vecka går vi igenom hur man sänder en hård 7c+. Väl mött!

Schmisk

Schtick tänkte Poa och jag och drog ut till Nylöse när tempmätaren gick under 30. Vi sänder! Sagt och gjort, oppvarvning på en soft 6c nere i skogen och sen in i hålan precis när solen kom fram och la sig på alla grepp. Tur det för annars hade det nog blivit kyligt. Jag kunde göra ett move sen var jag BLANK. Inga goa tips från Stumpen kunde få mig att få till matchningen. Jag e sämst! Poa däremot var het och såg ut att skaka av sig annu ett projekt denna veckan. Men ack... vi snackar schmisk, schmisk, schmisk. Ca 15 gånger var han uppe på toppen men hans fötter drogs som en magnet till paddorna... se själva! Tillbaka till ritbordet sa jag men Poa skulle hem och värma upp inför schmutzen!

Alba Loca

Efter idel sjukdomar har Alba gått in i zonen. I helgen varvade hon stenkastning med sand- respektive vattenkrig. In emellan aktiviteterna äter hon ungefär sådär varannan timme, och inga nybörjarportioner heller. I säng tidigast 21.00, upp cirkus kl 3 för välling och sen kl 6.30-7.00 börjar cirkus Alba med den kända sången papapapapapapapapaaaaaaaaa!!!! Vi ska då svara Albababababababababaaaaaa!!!! Och så vidare. Det är grymt tröttande men helt sjukt kul. Idag hörde vi på dagis att efter Alba vaknat först av alla så gick hon omkring och kittlade dem andra barnen på fötterna och flinade. Allt för den goda stämningen hävdar vi och även om personalen fick rycka in så tyckte dem nog att det var ganska kul också. Alba is back!

Projekt avslutat

Med lite Alba sjuka i kroppen var det inte med största geist man kom gåendes mot Tjörnbroklippan i lördags. Men efterson Alba gick in i koma så var det ju lika bra att slänga upp slingorna och jobba på kruxet...igen. Epikure snackar jag om alltså. Inte helt säker på om namnet passar ledens karaktär för den är inte särskilt utsvävandes utan ganska distinkt, hård och gör ont (Epikurism på Wikipedia). Som sagt, upp med slingorna var det som gällde men fy fan va bra det kändes. Hade det inte varit för att jag inte trodde på att det var dagen så hade jag sänt redan då. Kanske dags för ett press trots allmäntillståndet! Och mycket riktigt, med grym känsla och lite Elvis i benen tickade man av det hårdaste hittills. Nu e det fan 8a som gäller, no more lajfstajl.

Kamikaze och dagis i kjugekull

Drog ner med familjen till "franska stugan" i Kjugekull för att möta upp med några gamla kompisar och deras barn. Lite annat löst folk åkte också ner och det var redan smockat av klättrare i Kjuge som det var. Även blommarknaden vid kafét lockade hela Skånes pensionärsarme så det blev trångt på parkeringen. Riktigt fint väder bjöds det på och när vi alla samlades på ängen visade det sig att vi var 11 vuxna och 8 barn. Dagis tyckte Poa och smet in i skogen. Där slet han förgäves på någon tråkig dyno för att sedan komma gråtandes tillbaka till dagpappan. Lite våfflor och finkaffe senare så var all glada igen. Gladast var nog kamikaze Cissi som flashade "Mandomsprovet" som vi alla vet är riktigt läskig på toppen. Sen brände hon av "Gastonareten" som om den var en lowball. Nästa gång tar vi med tradhjälmen för när kamikaze Cissi highsteppar så är det huvudet som kommer ner först. Alba verkade nöjd i skogen men bäst tyckte hon nog om lammen i ladan bredvid huset. Själv var jag extremt nöjd med att "Monolith" blev struken från listan, ganska lätt också nu när man gick på den direkt "på mörra". På vägen hem igår stannade vi hos gamla vänner till pappa och där fick vi grillade skaldjursspett som på beställning, inte helt fel... Alba har aldrig varit så glad och sprang omkring och jagade hundarna tills hon baxnade. Nu e det ganska najs och vara hemma men till helgen bär det av igen... vi sänder!!

If you live you learn

Ahh, isn’t it great to produce something and then have people jumping up and down on it as if it was all crap. Yes, I’m referring to the 8a yearbook 2007. I don’t mean to say that it’s bad to criticize but sometimes I think that the focus should lie elsewhere. It would be nice if critique generally started with: “This is good work man! Props! Perhaps next year you can try this and that to improve the format? What do you think?” Already this year we have gotten people say the book is ugly and that we should go into hiding. I address some of the critique below:

The colour is awful
The colour was chosen to sync the back cover (the Petzl ad) so that when you open up the whole book cover to cover they match. We did not aim to copy the French or Spanish army pamphlets and we are sorry that people see it this way. I thought the big 8a symbol on the front and the naked women on the back would blur the army look, or perhaps this is a trick used by many armies to lure young people into battle?

The translations are really bad
I don’t think they are. I know Cedric and Ignacio worked their ass of trying to translate the very difficult English climbing lingo into decent French and Spanish. And I got to say that being able to offer the yearbook in three languages already in the second year is fucking awesome. Most magazines that have been around forever have never done this!

The English is badly edited:
Well, this is my responsibility. I can only say that the way English is spoken and written differs and some of the comments on this subject are just wrong. The language is generally of high quality throughout the book. There will always be some mistakes but the spelling is controlled, and so is the grammar. In some of the articles however we have only checked the spelling since there is a climbing jargon that isn’t always in tune with grammatical rules.

There are too many 8a statements
This is the 8a yearbook... what do you expect? There is a fair amount of other info as well.

Well, I know more badgering will follow but that’s OK. If you don’t try things in life you don’t learn anything either. And I am eager to learn, and ready to consider the opinions of everyone. But I want this to happen in an aura of positive sentiment where the aim is to make something better instead of complaining on something that already is. This is how we bring ourselves forward as opposed to just standing still and stomping the same ol’ ground. Therefore, please continue to write to us with both positive and negative feedback and hopefully we have the energy to bring you a new and better yearbook next year. Cheers

Premiär i stugan

Första dagarna ute på Tjörn i stugan... helt grymt! Familjen åkte upp med Lill-Bob och Jonny i spetsen medan frugan drog pengalasset på sjukhuset. Väl uppe tog vi en sväng om Tjörnbron där vi hittade Jens och Karin läsandes på airpaden. Eftersom det ensamma repet på Björnligan var ledigt så fick Trossen en stund i gungan med gossekudden. Sen hämtade vi Stor-Bob och spenderade kvällen springandes omkring på gräset och eldandes. Alba var lyrisk över hästarna och allt nytt, och latinoblodet gjorde sig tydligt när hon dribblade omkring med bollen. Kvällen därpå tog jag en sväng om Viks kile som visade sig vara helt fantasktiskt nu innan löven på träden kommit. Det var varmt och ljust inne i dungen och dammen var perfekt. Tjocke Micke och Josefin mötte upp för sitt tredje klätterpass sen Januari. Inga grepp gick av idag men både Josefin och dansken drog av ett par fotsteg vid dammen. Dags för en diet kanske. I vilket fall så e det grymt att solen är tillbaka. Vi ser fram emot grymma dagar på landet under våren och sommaren.

The return of Lill-Bob

Efter en fantastisk period vädermässigt har familjen Svensson/Munoz äntligen frisknat till. Endast undertecknad har kvar en del symptom av dödsviruset som slog till från Engelska kusten i förra veckan. Alltså 1-1 i kampen om värsta smittan med syskonfamiljen från GB. Detta gjorde naturligtvis att man inte borde åkt ut och sänt, men det gjorde vi ändå... därav det långvariga sjukdomsscenariot (sammansatta ord är Svenska språkets stolthet!). I helgen pluttade Cissi ut sin andra 7a och jag var mm från mitt antiklimax projekt i överhänget, Epikuré. Annars var den bästa grejen att lill-bob själv vaknade till liv och började äta dubbelt, speciellt av glass. Tillbaka i matchvikt (eller lite under) ville hon direkt demonstrera att hon inte legat tanklös i sin feberfrossa. På 10 min radade hon upp 16 nya konster som bland annat inkluderade klassiskerna "piruett ner från bord", "in i brygga direkt från barnstol", "bananmos på golvet" och "bajs utanför blöjan". Vi kunde bara applådera och konstatera att vårt barn e bäst...

Nära sjukan

Tog chansen i kvällsregnet och drog ut och kvällssände i Kåhög med af Petersen. Nästan torra linjer och analkande sol bjöd på en riktigt skön afton. Så hände det mest osannolika; bananen(jag) klättrar upp ganska högt över en bult på en 7a+ onsight och inser att jag inte kommer att kunna klippa. Med pumpen nere i stjärtmuskeln släpper jag taget och suckar högt. Men då klingar det till och den övre karbinen av Petzl slingan brister. Fem meter längre ned med huvudet ca tre decimeter från backen kände man sig minst sagt omtumlad. Vi konstaterar att det otroliga har hänt och vi menar inte en TRISS vinst. Jag har aldrig tidigare hört talas om att en osliten karbin brister, alltså går rakt av. Karbinerna var i stort sett nya. Hmm, tänker jag och tittar upp. 2nd go, jag sänder!

"Pappaledig"

Trossen har varit sjuk i några dagar och snittar ca fem timmar per natt i fem minuters intervall. I måndags fick Cissi lov att skolka(hemma med sjukt barn) från jobbet för att en annan skulle kunna åka in på sitt jobb och vila sig genom att programera MATLAB. Det var helt fantastiskt på jobbet och på kvällen kände jag mig utvilad och till och med lite glad. Men skam den som hoppas, två dagar senare är både Trossen och stor-Bob sjuka och man gör inga laps i Delsjön precis. Men what the fuck, det var ingen som sa att det skulle vara soft att vara pappaledig. Mangan, är du redo?

Wajt Lajs

Vädret log mot en och trots att Lill-bob var sjuk så skulle hon ju sova så det var bara att tajma in läggdags med sändarinstinkten. Eftersom Palmefjong, aka climate change, var i Kungsten så föll det sig naturligt att dra österut för att undivika stormvindar och hagel. Mycket riktigt var det Sol explosivo i Jonsered och man kände sig nästan lite som en solstålle där man stog och rekryterade fingrarna i T-tröja. Sen var det ju bara att ta i! Även om nergraderare nr 1 mr Gross tyckte Vita lögner var soft så tycker jag personligen att den e barsk. Men inom 10 minuter var skicket ett faktum och man tvingades undersöka andra delar av Jonsered eftersom trossen fortfarande sov. Då lyckades jag hitta ett nytt litet område med potential för några riktiga klassiker samt en potentiell framtida sportklätterklippa. Nu e det bara att ta med stålborsten och fira sig ner nästa gång man är i området. Skam den som bara repeterar och inte utvecklar!

Sockerbiten

Drog ut till Gärdsås idag av alla ställen. Fick inbjudan av John & Camilla med familj som sa att nu skulle det topprepas i solen. Med tunna fingrar(läs hål) drog jag med paddan för att kolla in Sockerbiten(6C) som jag hört mycket gott om. Med paddan på ryggen, ryggan på vänsterarmen och Albatrossen i vagnen svettades jag mig fram till Bergsjöns gränstrakter. Det var det värt, Sockerbiten var riktigt fräck och det skakades rejält när jag gjorde sista movet utan spot och paddan på fel ställe. Det coolaste problemet var dock 5+ areten till höger om ovansagda, helt grym! Sen la jag ner topprepsdrömmarna och spenderade resten av dagen i solen med Albatrossen "rännandes i hasorna". Idag fick hon lära sig att sortera kottar som enligt Majken(Johns dotter) heter tuttar. Annars var det mest lajfstajl och gött mos. Förresten, NU e våren här!

Kicki Pippi och Titti på sändarstråk

Nu har det hänt! Bananen var inte ensam när han tvingades ut med Albatrossen till Rabiesväggen för att Pippi var på sändarhumör. Därute stog Pecka och höll tyglarna för Kicki när hon brände av den ene efter andra leden. Endast Tittis man hade klarat sig undan men till och med Microts ego ligger i gungning. Och nu när Titti vet hur bra hon är och att hon e stark nog för Rabies så blir det många lediga "gemensamma" dagar som kommer att spenderas i Fjällbo. Jag vet det, Pecka vet det och Micro anar det! Lillasyster Kicki leder väg medan småsyrrorna följer i spåren. Och dem är tusen gånger bättre än sina män på att klättra för att inte nämna falla; Jutt faller aldrig (hon e för stark), Cissi vet inte ens om när hon har fallit och i Siurana pratar man om Loco-Liivi i minst 100 år till. Så är det, 2008 blir Kajsas systerdöttrars år och det är bara för T-Rex, dubbelmackan, advo & co att ställa in sig i belay-bitch ledet. Vi är redan där!

Blogstart

Nu börjar det nya livet med en aktiv blogg. Inte egentligen för att synas utåt utan mest för att mojjan, familjen och intresserade ska kunna hänga med på alla turer. Men det blir mycket klättring så klart och ibland kanske bloggen blir på engelska. I vilket fall blir det en lugn blogstart med west coast för hela slanten fram till sommaren, kanske en tur till Kjugekull om någon vecka. Därefter blir det nog Zillertal(AUT), Frankrike, Albarra(ESP) och Sydney(AUS), för att sedan avsluta året i Thailand innan familjen åker till Australien i 10 månader. Castle Hill(NZ) står också på listan över måsten där "down under". Sen får vi välan se. Oj, nu vaknade Albatrossen. Big Up!